Sådär någon timme in i flygresan från Helsingfors mot Osaka, Japan, så serveras middagen. Frenetiskt pusslande med tidningar, väskor, filtar och kuddar innan man får ner bordet och kan serveras mat. Frenetiskt pusslande med små burkar, flaskor, lådor, påsar och förpackningar. Oxkött i Yakiniku-sås, potatismos, nudlar, vitkålssallad, bröd och smör, även om allt är litet och fint förpackat så blir man trots allt mätt. Grönt te på maten, med två små chocolate chip cookies i en svetsad påse.
Utanför fönstret lyser en klarvit, stor och rund fullmåne över den ryska tundran, som ligger precis så mörk och öde som man förväntar sig. Här och var lyser någon enstaka lykta, men överlag är allting svart. Det är knappt man ser en horisont, så när som på en ensam stjärna som lyser på himlen.En enkel överslagsräkning säger att majoriteten av resenärerna på planet är japaner som ska hem, eller hälsa på familj. Förutom motorernas ändlösa surrande är det tyst, inte ens ett skrikande barn. De sitter väl allihop på flyget till Mallorca, antar jag.
Man ska inte tro att det bara är att boka en biljett och överleva flygresan, att åka till Japan kräver byråkrati, och byråkrati är japanerna bra på. Tre papper ska fyllas i med så gott som identisk information: passnumer, namn, vad du åt till frukost och huruvida du försörjer dig som terrorist. Om du nu tänker spränga planet på japansk mark, så ska det bannemig vara registrerat och bokfört först!Nåväl, med 7-nånting timmar kvar så är det kanske dags att ta det lite lugnt, eventuellt försöka sova en stund. Inte för att flygplansarkitekten tänkt att någon någonsin ska sova på ett flygplan. Jävla sadist...
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar