Hiroshima

Hej å hå, här går det undan. Igår kom vi hit till Hiroshima efter 5 timmars tågresa och redan imorgon åker vi. Jag vet inte vad jag förväntat mig av Hiroshima, men jag var nog inte beredd på att det skulle vara en så oerhört mysig och fin stad. Jag önskar nästan att vi haft en dag till här bara för att promenera runt och kanske besöka Hiroshimas slott från 1500-talet. Men imorn bär det av till Kyoto.

När vi kom fram igår begav vi oss till hotellet och vilade ut en timme innan vi gick ut för att äta. Vi hade blivit tipsade om ett ställe som skulle ha jättebra yakiniku(man beställer in mat och grillar vid bordet). För 3034 yen (drygt 200 kr) fick man under 90 min äta hur mycket man ville och åt gjorde vi! Vi höll nog alla på att spricka när vi gick därifrån, men det var väldigt, väldigt gott. Därefter gick vi in en sväng på Tokyu Hands som låg tvärs över gatan men de stängde efter ca 25 min. Inte så konstigt, klockan var ju ändå halv nio på kvällen. Längtar verkligen efter att få gå loss och storshoppa på Tokyu Hands i Osaka.

Idag samlades vi vid halv tio i lobbyn och drog iväg för att titta på området där atombomben slog ner för nästan 65 år sedan. När vi åt frukost fick vi reda på att Nina var sjuk och inte skulle följa med oss idag, så vi var på egen hand. Det var dock inga problem att hitta, bara att ta spårvagnen hela vägen till Hiroshima Peace Memorial Park. När man stiger av möts man först av "The A-bomb Dome." Det är en byggnad från 1915 som delvis förstördes när bomben föll ca 160 meter bort. På 60-talet bestämde man sig för att byggnaden skulle bevaras och den är nu en symbol för Hiroshimas önskan om fred. Här ser man The Dome i bakgrunden

Vi gick sedan runt i den väldigt fina minnes-parken och tittade på diverse mindre monument för att sedan promenera vidare till det stora muséet helt tillägnat bombningen av Hiroshima. Det var ett väldigt fint och bra museum med många modeller av staden, bomben etc. men samtidigt var det ganska jobbigt att få en inblick i hur det var då, hur det är för de överlevande offrena nu och att vi inte lärt oss något utan fortfarande testar kärnvapen utan någon större respekt för hur det påverkar de som bor i närheten. Muséet var verkligen stort och, tja, välfyllt. De har samlat på sig väldiga mängder med tillhörigheter till de som dog i attacken, eller i sviter av den, bl.a. ett flertal klockor som alla stannat på 8.15, tiden då bomben exploderade.

Mina kära klasskamrater från fyran kanske kommer ihåg att vi fick se en film om en flicka som var sjuk i leukemi, men som började vika papperstranor eftersom hon hört att om man vek tusen tranor kunde man önska något som gick i uppfyllelse. Tyvärr dog hon innan hon ens fyllt 13. Idag gick det upp för mig att det var ett av offrena från bombningen i Hiroshima(antingen var jag trög som barn eller så är jag en smula senil, men jag hade inget som helst minne av det). Minnesmonumentet Children's Peace Monument är tillägnat henne och alla de andra barn som dog i bombningen. Högst upp på monumentet står en flicka med en stor trana på armarna. I monumentet finns en klocka i vars rep det hänger en guldtrana eftersom den tusende tranan hon vek var i guldpapper. När vi sett filmen började vi alla vika papperstranor och när de var tusen stycken skulle de ha skickats iväg till det här monumentet. Vi kom väl aldrig till tusen har jag för mig, men idag fick jag se alla andra tranor som vikts till hennes minne. I muséet hade de även flera av de tranor hon själv vikt.

Papperstranor som skickats till Hiroshima från hela världen

Guldtranan i klockan
Sadakos tranor

Efter det här åt vi lunch på ett jättemysigt ställe och åkte sedan tillbaka till tågstationen för att med tåg och sedan båt ta oss till ön Miyajima för att titta på templet där och klappa de tama rådjuren. Rådjuren där är verkligen helt klappbara och väldigt sugna på allt som kan tänkas gå att äta. Martin var väldigt populär när han försökte äta glass och vi såg ett annat rådjur sno åt sig en bit grillad bläckfisk(även om det stackars rådjuret såg hemskt fundersamt ut när det stod och tuggade på bläckfisken). Bilden här bredvid ser ju hemskt mysig ut, men ett tag hade Martin två rådjur efter sig, ett som t.o.m. stod på bakbenen för att hon var så till sig. Jag hade själv en som försökte rota i min väska.
Templet var fantastiskt vackert, alldeles klarrött. Antagligen hade det varit ännu läckrare om vi varit där när det är flod eftersom templet då är placerat ute i vattnet.




Dagens charmtroll

Vid sju var vi tillbaka i Hiroshima igen. Jag och Martin gav oss då iväg på jakt efter ryggsäck till honom, vilket förstås ledde oss till Tokyu Hands :) Han hittade en där och när de stängde gick vi tvärs över gatan till ett litet ställe som vi igår först trodde var yakiniku-stället som vi skulle till och sedan var tvungna att ursäkta oss ut från. Vi åt en jättegod och mättande middag för endast 510 yen(<40 kr)/person. Jag insåg dock att smaken av ris och sjögräs gör mig illamående efter alldeles för många risbollar (frukosten varje dag består av risbollar) så på vägen hem köpte jag mig ett par bröd och små bitar salami och ost till frukost imorn. När vi kommer hem är jag nog glad om jag inte ser ett riskorn den närmsta veckan i alla fall.
Väl hemma stupade Martin i säng när han fört över bilderna till datorn (de ligger dock inte på mitt konto så ni får hålla tillgodo med mina bilder tills imorn så får han göra ett litet bildinlägg då), medan jag har suttit och skrivit här nu i över en timme. Man måste ju prioritera ;)

Hoppas ni har det bra där hemma. Imorgon är vi halvvägs genom resan, men det känns osm vi varit borta en månad eftersom vi upplever så mycket varje dag. Nattinatt allihop!