Kamakura Daibutsu

Igår var vi alltså i Kamakura, ett ställe med många sevärdheter, bl.a. tempel och statyer av många olika slag. Vi började med att promenera lite i staden, och via några små trädgårdar kom vi till havet och den centrala delen. Väldigt mysigt område med många små turistbutiker, fulla med "typiskt" japanska saker att köpa med sig hem. Vid tågstationen var vi även inne i en "100 Yen Store", ungefär motsvarande en amerikansk 99 cent store, eller en 10kr-butik här i Sverige. Japaner är helt enkelt fruktansvärt bra på att sälja billigt krimskrams. Billigheten till trots så ökade sakerna i värde av ren unikhet, med Pringles Kebab och Night Club som uppenbara exempel. Smaker som förmodligen är oerhört svåra att hitta någon annanstans.

På tal om unika märken så inser man tidigt att japanerna även är hemskt förtjusta i automater. Det finns automater för allt, helt enkelt. Det vanligaste är olika drickor, och du kan naturligtvis få dem både kalla och varma. Även mat finns i automater, likaså glass och till och med öl och sprit om man är bra på att leta. Vad sägs om 12årigt, 9-procentigt "vatten"? Nu smakade det iofs också mest vatten, så man undrar lite om 9% kanske var mängden whisky i vattnet, och inte alkoholprocenten på whiskyn själv.

Nå väl, tillbaka till Kamakura. Som jag skrev om igår morse, så var en av attraktionerna under dagen en stor Buddha-staty, i vars mage man kunde gå in och titta. För den rent symboliska summan av 20 Yen (~1,20kr) fick man klämma sig in i Buddhas mage tillsammans med allehanda turister från såväl USA som Bangladesh. Byggd någon gång på 1200-talet är den fruktansvärt imponerande, och man kan bara föreställa sig hur fantastisk den måste sett ut när den fortfarande glänste som guld i solen. Nu var den så klart grön, och även om den var lite lappad och limmad på insidan, så har den faktiskt hållit sig mestadels alldeles själv. Tack vare en oerhört (på den tiden) avancerad byggteknik, så kunde de bygga den till över 13 meter utav relativt tunna och små plattor av hamrad brons.

Efter Kamakura Daibutsu (som Buddha-statyn heter på japanska) fortsatte vi mot ett större tempel, byggt uppe på en höjd med utsikt över hela staden och den långa huvudgatan som fortsatte ända ner till havet. Av ren händelse råkade det pågå ett klassiskt japanskt bröllop precis när vi kom fram. Mycket stora kläder och viftande med trädgrenar. Jag vet dock inte om det var de onda andarna eller alla turister de viftade bort. Uppe i själva templet fanns önskelådor, en slags tunna man slänger lite mynt i och sen önskar sig saker vid.

Runtomkring templet fanns ett parkområde med lite sjöar, lite skog, några sköldpaddor, fiskar och åtminstone en häger. Ungefär här började tyvärr solen gå ner, och med den temperaturen, så vi bestämde att det nog var dags att börja röra sig hemåt. Det blev en lång promenad längs den stora huvudgatan, med indyk i alla intressanta små affärer. Till sist kom vi ändå fram till stationen igen, och mörbultade och helt slut i fötterna som vi allihopa var tog vi chansen att sova i omgångar på tåget hem till Tokyo.