En som börjar hajja grejen med munskydd...

Sådärja, då var man tillbaka vid medvetande och full mobilitet igen. Hotellrum är bara sisådär roliga när man är så trött och trasig att man inte orkar gå ut ur dem. I stort sett hela Kyoto-vistelsen spenderade jag i sängen på rummet med Video On Demand som enda vän, medan Malin och de andra spatserade runt från tempel till tempel.

Men vi kanske ska börja där vi slutade sist? Vi har i alla fall (som Malin redan berättat) varit två nätter i Hiroshima, vilket var en väldigt intressant upplevelse. Det är verkligen en annan atmosfär där än i andra japanska städer; inte nödvändigtvis så mycket misär och lidande, men ett annat tempo och en annan livsåskådning. Första kvällen gav vi oss ut på en rätt så lång promenad på jakt efter ett speciellt Yakiniku-ställe som skulle vara lite extra bra. Hiroshima är precis lika blinkigt och ljust som andra städer i Japan, men istället för tunnelbana har de spårvagn och bussar, och cyklar avsevärt mycket mer än folk i Tokyo.

Efter en god natts sömn började vi första hela dagen i Hiroshima med att vandra genom Hiroshima Peace Memorial Park, en av de gamla stadsdelarna som nästan fullständigt gjorts om till park- och minnesområde. Vartannat steg byts mot läsande av någon liten informationsskylt om hur området såg ut och fungerade innan bomben föll. Väl inne på museet får man veta allt man någonsin undrat om atombomben, kriget och effekterna de två tillsammans hade på befolkningen, och som för att garantera att du inte råkar (eller väljer att) missa något så finns ingen utgång förrän man även gått igenom utställningen som visar det omedelbara lidandet och plågorna under och efter bombningen. Det är tungt och miserabelt, men något varje människa borde ta sig tiden att se i sitt liv. Bomben i Hiroshima var inte något som bara påverkade den lokala befolkningen, och kärnvapen i stort är något som skördat många fler liv än bara japanska.

Nå väl, hur mycket sorg och misär som helst orkar ingen med, och tur är det då att Hiroshima är en såpass trevlig och mysig stad. Bara något stenkast ifrån museet käkade vi lunch på en restaurang som serverade "okonomiyaki", en slags japansk bladning av pizza och pyttipanna, fast med nudlar... Låter säkert fullständigt vansinnigt, men det var riktigt gott.

Näst var det vidare mot Kyoto, och här måste jag tyvärr förlita på mig Malins vittnesmål om staden, för helt ärligt såg jag inte mycket mer än tågstationen och hotellrummet.

Även första dagarna i Osaka, staden där vi nu ska spendera resterande tiden av vår resa genom Japan, var jag ganska däckad, men turligt nog var jag inte så sjuk att jag inte kunde följa med till Universal Studios Japan, nöjesparken vi var på idag. Här finns alla möjliga åkturer och attraktioner från alla möjliga klassiska Hollywood-filmer. T.ex. så har vi jagat Biff från Tillbaka Till Framtiden i en DeLorean, sett Spiderman fightas mot skurkar i ett tredimensionellt New York, blivit attackerade av hajen från Jaws samt stirrat en T-Rex stint i ögonen, ögonblicket innan vi föll utför ett stup och landade i en tropisk sjö. Nej, ingen har tråkigt där, oavsett intressen. Lite merch kom vi naturligtvis hem med också, bl.a. en t-shirt och en kaffemugg :)

Tyvärr så får bilderna vänta ett tag, för nu börjar de lägga sig på hög. Dessutom vart det inga bilder ifrån USJ, eftersom det regnade mest hela dagen och det ändå var knepigt att bära omkring på kameran i alla åkattraktioner. Så med det önskar jag er i Sverige en god eftermiddag, och mina kamrater här i Japan god natt. Sov gott!