Och så lite bilder från Universal också...

När vi kom fram till Universal började det regna och det är ju lite trist tycker Martin

Inne i parken var det jul

Jättemycket jul

Ett inslaget hus.

Hela gänget äter lunch. Flera av oss prövade den fantastiska Teriyaki chicken and Mozarella Christmas Pizza. Så julig var den väl inte, men riktigt god


Gamla barndomsfavoriter

Och såhär cool är man med sina 3D-glasögon

Eftermiddagsfika på "Pink Café" som inte helt otippat var jätterosa

På området fanns det traditionella granar....
...och lite mer annorlunda skapelser. Observera penséerna vid foten av trädet, juligare än såhär blir det inte ;)

Inte ens hajen (från, ja, Hajen) har lyckats undgå julyran
Maffig ingång till Jurassic Park
Och slutligen en bild på David som provade dinosauriemössan i souvenirshopen :)

Nu är det jättemycket läggdags här. Nattinatt och sov gott!

Bildkavalkad minsann

The A-Bomb Dome i Hiroshima

Children's Peace Monument som är en stor klocka man kan ringa
Templet i Miyajima. Vid flod ser det tydligen ut som att templet flyter på vattnet

Pagod med tempel i förgrunden

Porten mitt ute i vattnet


Ett leende lejon
Slottet vi inte hann titta på
Bit av området runt Rokun-Ji (templet med den gyllene paviljongen)
Den gyllene paviljongen och bit av spegeldammen
Vackra röda träd finns det gott om här
Min lilla spådom

En av alla de lyktor som finns runt tempel och helgedomar, denna från Fushimi Inari Shrine(rävhelgedom). De flesta brukar dock vara i sten
Mer av området vid Fushimi Inari Shrine


Ett par rävar förstås

Gångvägen kantad av portar
Vad man i Japan kallar för parfait. Nom

Och till sist, en tämligen välfylld souvenirbutik :)

Sushi-premiär och shopping

Först och främst måste jag ju bara göra ett tillägg till Martins inlägg om Universal Studios. Han missade ju att nämna att de redan inlett julen där. Det var kransar, belysning och julgranar överallt! Jag går fortfarande och nynnar på julmusik. Det var väldigt vackert, men väldigt väldigt mycket. Plötsligt känner jag inte samma akuta behov av att julpynta som innan vi åkte, jag kan nog hålla mig till december nu i alla fall.

Idag var det ingen utflykt inplanerad utan det blev helt enkelt lite shopping här i Osaka. Först gick vi och åt frukost på ett café i närheten. Frukosten på det här hotellet är god, men man blir inte så mätt då den mest består av vitt bröd (utan pålägg), croissanter och wienerbröd/smördegsinbakad korv, det varierar från dag till dag. Men det är i alla fall inte ris.

Därefter gick vi till Bic Camera, en stor elektronikaffär (som även har allt annat mellan himmel och jord,) och sedan vidare upp längs en av de stora shoppinggatorna. Här fanns en massa spännande småbutiker och efter ett tag kom vi till ett sushiställe där man fick äta hur mycket man ville för 1000 yen. Tallrikarna kom ut på rullband så det var bara att plocka för sig. Jag har aldrig ätit sushi förut så det här var första gången för mig, är det någonstans man ska äta sushi så är det väl i Japan? Jag måste väl tyvärr säga att jag var måttligt imponerad, kallt ris med rå fisk på är nog inte min grej helt enkelt.

Efter maten knatade vi vidare och till slut kom vi till mitt mål för dagen, Tokyu Hands :D De hade rätt bra scrapping-utbud, men pärlor , som jag hade hoppats hitta, var det lite sämre med. Men ja, lite pengar (och en del tid) gick det ju åt där...

Sedan vände vi hemåt, men jag David och Martin tog en sväng förbi Apple Store så att Martin skulle få sukta lite efter sin nya Mac som kommer hem ungefär samtidigt som oss.

Och sedan var det såklart dags för middag. Jag älskar att man kan äta en middag för under 1000 yen här. Maten idag var väl inte så fruktansvärt speciell, men däremot beställdes den genom att man lade pengar i en automat och sedan tryckte på knappen med bild på det man ville ha. Ut ur maskinen kom ett kvitto och halva kvittot tog de som jobbade där och andra halvan fick man själv. Väldigt behändigt.

Ingen händelserik dag det här, men lite shoppat blev det. Framförallt julklappar ;) Nu ska man bara få hem allt också...

Nu ska jag försöka få till ett bildinlägg här också, håll tummarna för mig ;)

Värmland-san

Igår, vår andra dag i Osaka, åkte vi ut till hamnen igen, men den här gången satsade vi på världens näst största akvarium istället. Här finns en mängd olika fiskar och vattendjur, men mest fantastiskt av allt är nog deras jättetank med två valhajar! Jepp, de har två av världens största fisk, ett djur som kan över 12 meter långt och väga mer än 20 ton. Nu var inte dessa två riktigt så stora, utan kanske mer runt 5 meter långa, men ändå helt klart de största firrar i tanken.

Utöver valhajar hade de även rockor, klumpfiskar och en hel massa annat. Vi har sett gigantiska havsbläckfiskar, gigantiska krabbor med meterlånga ben och till och med en hel massa maneter. Just det sista hör kanske till det lite mer ovanliga att se i akvarium-tankar, men de hade en hel avdelning för dem.

Efter akvariet drog jag, Malin och David iväg till ett kafé där vi satt och pratade tills det var dags att gå och äta middag istället. Restaurangen vi hittade visade prov på lite extra serviceanda, då en servitör hämtade in båda de stora bildskyltarna från utsidan så att vi skulle kunna ha något att peka på. Överraskande eftersom de flesta japaner verkar lägga något litet sadistiskt nöje i att babbla på på japanska trots att de är fullt medvetna om att vi inte förstår ett ord. De själva däremot förstår mer ofta än inte engelska...

Till sist, när vi trodde dagen äntligen var över, så snubblade vi på vårt sista skratt för kvällen: Café Värmland, mitt i en stor tunnelbanestation i Osaka.

En som börjar hajja grejen med munskydd...

Sådärja, då var man tillbaka vid medvetande och full mobilitet igen. Hotellrum är bara sisådär roliga när man är så trött och trasig att man inte orkar gå ut ur dem. I stort sett hela Kyoto-vistelsen spenderade jag i sängen på rummet med Video On Demand som enda vän, medan Malin och de andra spatserade runt från tempel till tempel.

Men vi kanske ska börja där vi slutade sist? Vi har i alla fall (som Malin redan berättat) varit två nätter i Hiroshima, vilket var en väldigt intressant upplevelse. Det är verkligen en annan atmosfär där än i andra japanska städer; inte nödvändigtvis så mycket misär och lidande, men ett annat tempo och en annan livsåskådning. Första kvällen gav vi oss ut på en rätt så lång promenad på jakt efter ett speciellt Yakiniku-ställe som skulle vara lite extra bra. Hiroshima är precis lika blinkigt och ljust som andra städer i Japan, men istället för tunnelbana har de spårvagn och bussar, och cyklar avsevärt mycket mer än folk i Tokyo.

Efter en god natts sömn började vi första hela dagen i Hiroshima med att vandra genom Hiroshima Peace Memorial Park, en av de gamla stadsdelarna som nästan fullständigt gjorts om till park- och minnesområde. Vartannat steg byts mot läsande av någon liten informationsskylt om hur området såg ut och fungerade innan bomben föll. Väl inne på museet får man veta allt man någonsin undrat om atombomben, kriget och effekterna de två tillsammans hade på befolkningen, och som för att garantera att du inte råkar (eller väljer att) missa något så finns ingen utgång förrän man även gått igenom utställningen som visar det omedelbara lidandet och plågorna under och efter bombningen. Det är tungt och miserabelt, men något varje människa borde ta sig tiden att se i sitt liv. Bomben i Hiroshima var inte något som bara påverkade den lokala befolkningen, och kärnvapen i stort är något som skördat många fler liv än bara japanska.

Nå väl, hur mycket sorg och misär som helst orkar ingen med, och tur är det då att Hiroshima är en såpass trevlig och mysig stad. Bara något stenkast ifrån museet käkade vi lunch på en restaurang som serverade "okonomiyaki", en slags japansk bladning av pizza och pyttipanna, fast med nudlar... Låter säkert fullständigt vansinnigt, men det var riktigt gott.

Näst var det vidare mot Kyoto, och här måste jag tyvärr förlita på mig Malins vittnesmål om staden, för helt ärligt såg jag inte mycket mer än tågstationen och hotellrummet.

Även första dagarna i Osaka, staden där vi nu ska spendera resterande tiden av vår resa genom Japan, var jag ganska däckad, men turligt nog var jag inte så sjuk att jag inte kunde följa med till Universal Studios Japan, nöjesparken vi var på idag. Här finns alla möjliga åkturer och attraktioner från alla möjliga klassiska Hollywood-filmer. T.ex. så har vi jagat Biff från Tillbaka Till Framtiden i en DeLorean, sett Spiderman fightas mot skurkar i ett tredimensionellt New York, blivit attackerade av hajen från Jaws samt stirrat en T-Rex stint i ögonen, ögonblicket innan vi föll utför ett stup och landade i en tropisk sjö. Nej, ingen har tråkigt där, oavsett intressen. Lite merch kom vi naturligtvis hem med också, bl.a. en t-shirt och en kaffemugg :)

Tyvärr så får bilderna vänta ett tag, för nu börjar de lägga sig på hög. Dessutom vart det inga bilder ifrån USJ, eftersom det regnade mest hela dagen och det ändå var knepigt att bära omkring på kameran i alla åkattraktioner. Så med det önskar jag er i Sverige en god eftermiddag, och mina kamrater här i Japan god natt. Sov gott!

Kortis

Ja kära bror, det har har varit lite ont om uppdateringar senaste dagarna. Martin har varit sjuk och jag har ju behövt uppleva saker för två ;)
Ska sova snart, men vi kan ju dra Kyoto i korthet först.
I förrgår anlände vi till Kyoto där vi hade en egen guide, en vän till Ninas familj. Efter lunch drog vi iväg till ett slott i Kyoto som tyvärr hade stängt fem minuter innan vi kom dit...Eftersom Imperial Palace låg i närheten promenerade vi dit istället. Stackars Nina var ju fortfarande sjuk, men vandrade med ändå. Maria och Martin stannade på hotellet då de också blivit sjuka nu.
Själva palatset såg man inte så mycket av, mest portarna och murarna, men parken runt om var himla mysig.
Dagen efter hade vi sovmorgon och träffades inte förrän vid 11 när vi skulle iväg och äta lunch på ett bufféställe. Maria och Martin blev hemma även idag. Efter lunchen promenerade vi iväg till Rokuon-Ji-templet som finns med på UNESCOs världsarvslista. Det är väl mest känt för den gyllene paviljongen som finns på tempelområdet, men som den stackars amerikanska guiden försökte förklara för sin turistgrupp så är det alltså templet, inte paviljongen, som är med på listan. Vid de flesta tempel finns möjlighet att få en liten spådom. Det är en liten lapp som i stort sett talar om ifall man har bra eller dålig tur just nu. Har man fått en bra lapp (som jag, som tydligen har fantastisk tur just nu) sparar man den och får man en dålig lapp knyter man upp den på en lina (brukar finnas i närheten) och så får den dåliga turen blåsa iväg i vinden. Eller hur det nu var, något sådant.
Sedan bar det av till Fushimi Inari Shrine, en helgedom tillägnad rävar. Eftersom den låg på andra sidan av Kyoto så blev det till att ta bussen dit. Fushimi Inari Shrine var väldigt fint. Många rävstatyer och en hel gångväg (4 km om vi förstod det rätt) kantad av stora röda portar.
Efter ett besök på en av stadens shoppinggator (och på restaurangen Star där vi åt middag och en s.k. parfait) bestämde jag mig för att åka hem till hotellet för att kolla om Martin levde medans de andra drog vidare till en bar. Shoppinggatorna i stil med den vi var på igår är ju helt fantasiska. De har tak över sig så det är som någon form av galleria, allt är upplyst och man kan hitta precis allt där. Vart man än vänder sig finns det saker att titta på. Själv hittade jag världens snyggaste skor, men de var ju för små...Attans att man inte har mindre fötter.

Idag har vi givit oss ut på sista etappen, vid lunchtid anlände vi till Osaka. Här ska vi vara fram till måndag när vi åker hem.
När vi kom fram checkade vi in på hotellet och sedan gick vi för att äta lunch. Jag beställde kött med ris och lök och det hade ju räckt helt bra för mig, men en sak vi har märkt här är att det ofta ingår någon form av tillval. Nu t.ex. skulle man välja vad man ville ha till riset. Jag valde något som såg ut som potatismos, det visade sig snarare vara potatisslem...Mycket ska man vara med dom. Sedan ingår ju förstås miso-soppan i måltiden på vart och varannat ställe. Brr. Men köttet var väldigt väldigt gott :)
Därefter drog vi iväg till stadens teknikdistrikt, Den Den Town. Här finns kameror, mobiler, mp3-spelare och allt du kan tänka dig i alla former och färger. Själv hittade jag en lila kamera som väckte ha-begäret i mig, förhoppningsvis kan jag stå emot det då den jag har faktiskt fungerar som den ska...Vi vandrade runt där en timme eller så. Efter en fika på ett helt bisarrt café där servitören var ordentligt förvirrad och allt var slut gick jag och Martin tillbaka till hotellet. Han kände sig superförkyld igen och jag har en blåsa under foten som inte är så mysig efter en stunds promenad. Efter att ha sovit middag en stund gick vi och åt och botaniserade sedan på 7-11 mittemot hotellet. Nu har vi äntligen hittat något som går att ha som te på hotellrummet.

Imorgon är det ett besök hos Universal Studios-parken som gäller. Jag ska försöka bli fotad med kakmonstret har jag tänkt.

Bilder på allt fantastisk vi har sett kommer. Martin sparar bilderna i ett mupp-format som blogger inte tycker om. Vi får försöka få till en liten bildkavalkad imorgon.

Nattinatt och sov gott!

Hiroshima

Hej å hå, här går det undan. Igår kom vi hit till Hiroshima efter 5 timmars tågresa och redan imorgon åker vi. Jag vet inte vad jag förväntat mig av Hiroshima, men jag var nog inte beredd på att det skulle vara en så oerhört mysig och fin stad. Jag önskar nästan att vi haft en dag till här bara för att promenera runt och kanske besöka Hiroshimas slott från 1500-talet. Men imorn bär det av till Kyoto.

När vi kom fram igår begav vi oss till hotellet och vilade ut en timme innan vi gick ut för att äta. Vi hade blivit tipsade om ett ställe som skulle ha jättebra yakiniku(man beställer in mat och grillar vid bordet). För 3034 yen (drygt 200 kr) fick man under 90 min äta hur mycket man ville och åt gjorde vi! Vi höll nog alla på att spricka när vi gick därifrån, men det var väldigt, väldigt gott. Därefter gick vi in en sväng på Tokyu Hands som låg tvärs över gatan men de stängde efter ca 25 min. Inte så konstigt, klockan var ju ändå halv nio på kvällen. Längtar verkligen efter att få gå loss och storshoppa på Tokyu Hands i Osaka.

Idag samlades vi vid halv tio i lobbyn och drog iväg för att titta på området där atombomben slog ner för nästan 65 år sedan. När vi åt frukost fick vi reda på att Nina var sjuk och inte skulle följa med oss idag, så vi var på egen hand. Det var dock inga problem att hitta, bara att ta spårvagnen hela vägen till Hiroshima Peace Memorial Park. När man stiger av möts man först av "The A-bomb Dome." Det är en byggnad från 1915 som delvis förstördes när bomben föll ca 160 meter bort. På 60-talet bestämde man sig för att byggnaden skulle bevaras och den är nu en symbol för Hiroshimas önskan om fred. Här ser man The Dome i bakgrunden

Vi gick sedan runt i den väldigt fina minnes-parken och tittade på diverse mindre monument för att sedan promenera vidare till det stora muséet helt tillägnat bombningen av Hiroshima. Det var ett väldigt fint och bra museum med många modeller av staden, bomben etc. men samtidigt var det ganska jobbigt att få en inblick i hur det var då, hur det är för de överlevande offrena nu och att vi inte lärt oss något utan fortfarande testar kärnvapen utan någon större respekt för hur det påverkar de som bor i närheten. Muséet var verkligen stort och, tja, välfyllt. De har samlat på sig väldiga mängder med tillhörigheter till de som dog i attacken, eller i sviter av den, bl.a. ett flertal klockor som alla stannat på 8.15, tiden då bomben exploderade.

Mina kära klasskamrater från fyran kanske kommer ihåg att vi fick se en film om en flicka som var sjuk i leukemi, men som började vika papperstranor eftersom hon hört att om man vek tusen tranor kunde man önska något som gick i uppfyllelse. Tyvärr dog hon innan hon ens fyllt 13. Idag gick det upp för mig att det var ett av offrena från bombningen i Hiroshima(antingen var jag trög som barn eller så är jag en smula senil, men jag hade inget som helst minne av det). Minnesmonumentet Children's Peace Monument är tillägnat henne och alla de andra barn som dog i bombningen. Högst upp på monumentet står en flicka med en stor trana på armarna. I monumentet finns en klocka i vars rep det hänger en guldtrana eftersom den tusende tranan hon vek var i guldpapper. När vi sett filmen började vi alla vika papperstranor och när de var tusen stycken skulle de ha skickats iväg till det här monumentet. Vi kom väl aldrig till tusen har jag för mig, men idag fick jag se alla andra tranor som vikts till hennes minne. I muséet hade de även flera av de tranor hon själv vikt.

Papperstranor som skickats till Hiroshima från hela världen

Guldtranan i klockan
Sadakos tranor

Efter det här åt vi lunch på ett jättemysigt ställe och åkte sedan tillbaka till tågstationen för att med tåg och sedan båt ta oss till ön Miyajima för att titta på templet där och klappa de tama rådjuren. Rådjuren där är verkligen helt klappbara och väldigt sugna på allt som kan tänkas gå att äta. Martin var väldigt populär när han försökte äta glass och vi såg ett annat rådjur sno åt sig en bit grillad bläckfisk(även om det stackars rådjuret såg hemskt fundersamt ut när det stod och tuggade på bläckfisken). Bilden här bredvid ser ju hemskt mysig ut, men ett tag hade Martin två rådjur efter sig, ett som t.o.m. stod på bakbenen för att hon var så till sig. Jag hade själv en som försökte rota i min väska.
Templet var fantastiskt vackert, alldeles klarrött. Antagligen hade det varit ännu läckrare om vi varit där när det är flod eftersom templet då är placerat ute i vattnet.




Dagens charmtroll

Vid sju var vi tillbaka i Hiroshima igen. Jag och Martin gav oss då iväg på jakt efter ryggsäck till honom, vilket förstås ledde oss till Tokyu Hands :) Han hittade en där och när de stängde gick vi tvärs över gatan till ett litet ställe som vi igår först trodde var yakiniku-stället som vi skulle till och sedan var tvungna att ursäkta oss ut från. Vi åt en jättegod och mättande middag för endast 510 yen(<40 kr)/person. Jag insåg dock att smaken av ris och sjögräs gör mig illamående efter alldeles för många risbollar (frukosten varje dag består av risbollar) så på vägen hem köpte jag mig ett par bröd och små bitar salami och ost till frukost imorn. När vi kommer hem är jag nog glad om jag inte ser ett riskorn den närmsta veckan i alla fall.
Väl hemma stupade Martin i säng när han fört över bilderna till datorn (de ligger dock inte på mitt konto så ni får hålla tillgodo med mina bilder tills imorn så får han göra ett litet bildinlägg då), medan jag har suttit och skrivit här nu i över en timme. Man måste ju prioritera ;)

Hoppas ni har det bra där hemma. Imorgon är vi halvvägs genom resan, men det känns osm vi varit borta en månad eftersom vi upplever så mycket varje dag. Nattinatt allihop!