Lake Kawaguchiko och Mt. Fuji

Så var då dagen kommen när vi äntligen skulle få en närmare titt på en av de saker som helt enkelt ÄR Japan: Fuji.Vi började med att försova oss och slänga i oss en snabb frukost på hotellet innan vi begav oss in i den cirkus som är Japans tågsystem, för att påbörja den ~2,5 timmar långa resan ut till Lake Kawaguchiko. I Shinjuku hade vi en halvtimmes väntan, så vi gick in ett köpcentrum och köpta milk shakes och soda floaters, läsk med en glasskula i. Typiskt nog fick vi slänga i oss dem, och sen springa till tåget på det, eftersom allting tar lite längre tid än man väntar sig när man måste dekryptera vart man är och vad man gör hela tiden. Nåväl, några tågbyten och många ooh-anden och aah-anden över små skymtar av det majestätiska berget senare var vi framme.

En idyllisk stad runt sjön, som nästan mer liknade en stor Alp-by än något annat, och som dominerades av turistbussar och små souvenir-shoppar. Nerifrån själva staden såg man däremot tyvärr inte så mycket, då Fuji doldes av ett mindre berg. Turligt nog ingick det i våra planer att åka med linbanan till toppen av detta berg, för att få en helt perfekt och gastkramande utsikt över den vulkan som ingått i så många klassiska, japanska konstverk.

Uppe på toppen stod vi självklart och fotograferade en längre stund. Solen stod nästan precis ovanför toppen, vilket gjorde det väldigt svårt att få några bilder som inte bara var helt vita. När vi var klara så såg vi att det fanns en liten stig på ena sidan utsiktsplatsen, och eftersom vi ändå hade planerat en lite längre promenad runt sjön, så traskade vi glatt på. Tyvärr visade det sig att den här stigen gick rakt in i skogen, och någon större utsikt var det inte tal om. En bit in hittade vi däremot en plats med lite tempel-stenar och annat spännande. På vägen tillbaka tog vi en alternativ väg, som gick längs med berget istället för ovanpå. Det intressanta var hur extremt brant det var vid sidan som stigen, som i sig bara var max någon halvmeter bred. Att snubbla där hade gjort ont, helt enkelt, och hade nog inte slutat göra ont förrän tidigast ett par hundra meter längre ner för berget.

Promenaden runt sjön skippade vi. När vi väl tagit oss ner från berget igen var det ingen som ens orkade fundera på hur många mil det skulle bli att gå runt den också.

På vägen till Kawaguchiko hade vi sett ett nöjesfält mitt ute i ingenstans, med ett flertal enorma bergochdal-banor. Eftersom vi blev lite tidiga hem från Fuji så bestämde vi oss för att stanna till där. Tyvärr visade sig köerna vara sådär komiskt långa, så istället åt vi "hamburgare" (de hade det mesta utom vanliga hamburgare, jag åt en räkburgare med vitkål) och satte oss sen att vänta på tåget.

Tillbaka i Tokyo var några av oss hungriga, några inte, så vi delade upp oss. Viktor, Junior, David och jag hoppade av i Shinjuku, och även om vi bott i Tokyo i ett par dagar så var detta första gången jag slogs av det Tokyo jag förväntat mig: ljus, ljud, folk och rörelse. Överallt blinkade det, överallt ifrån kom det ljud, och överallt var det folk. Inte riktigt vetandes vart exakt vi var på väg kastade vi oss rakt in. En promenad senare hittade vi ett litet sushi-ställe som vi först gick förbi, men sen gick tillbaka till. Där serverades maten på det klassiska rullbandet, och du tog helt enkelt de tallrikar du ville ha, så räknade personalen ut priset efter det när du var klar. Tonfisk, ål, baby squids och wasabe-räkor fanns bland det jag plockade åt mig. Roligt och lite mer att välja på, men i ärlighetens namn inte särskilt mycket mer fantastiskt än sushi i Sverige.

Nu är det i alla fall äntligen dags att sova igen, och det kommer behövas, för imorgon besöker vi Tokyo på riktigt. Akihabara, the electric city, stadsdelen med alla elektronik och spelaffärer du kan tänka dig, och mer.

En till bergochdal-bana, creme brulée på burk (faktiskt riktigt gott), samt engrish extreme :)