Buddha in, Buddha out

Idag ska vi göra vår första utflykt som inte bara går ut på att hitta någonstans att bo. Kamakura heter stället vi ska till, och ska enligt utsago vara ett tempel med bl.a. en stor Buddha-staty som man kan vandra igenom. Don't ask.

Frukosten här på hotellet är rätt så basic, men funkar. Ris, ris, mer ris och så lite miso-soppa. Lite mackor med pålägg finns också, och kaffe, vilket egentligen är allt man behöver. Nåväl, man står sig till lunch, då det förmodligen blir - surprise! - mer ris. Det stora nöjet är i och för sig att handla drickor i alla de automater som finns överallt. Man får gissa sig fram på färg och framtoning. Vad sägs om en dricka som heter "sweat"? Och nej, det är faktiskt ingen felstavning av "sweet".

Solen skiner, men luften är ändå väldigt frisk och sval. Det känns som att hösten precis börjar sätta in här, då och då stöter man på ett aningens gulnande träd. På tal om träd finns det förvånansvärt mycket grönska i Tokyo. Det är egentligen inte alls det storstads-metropolis man föreställer sig. Rakt över gatan från ett 50-våningarskomplex ligger några halvsuttna små hus med en sunkig gränd emellan. Bakom dessa ligger med stor sannolikhet lite gårdsutrymme, ibland även med kålodlingar och annat. De japanska städerna verkar ha växt fram på väldigt naturlig väg, och myten om att Tokyos gator inte har några namn verkar till största del vara sann. Inte heller är det lätt att se när staden faktiskt tar slut. Du kan åka tåg i ett par timmar och aldrig märka någon nedtrappning i bebyggelsen.

Nu slår klockan nio, och vår dagär satt att börja.