No Boys Allowed

Sitter nu på tåget från Tokyo till Osaka där vi ska byta till tåg mot Hiroshima. Många tågtimmar blir det idag. Emellanåt ser man Fuji skymta fram, det är verkligen majestätiskt. Tänk att man kan fascineras så av ett berg. Tycker det är underbart att vi fortfarande reser genom relativt tätbebyggda områden och ändå är naturen så nära. Man ser ett stort kluster med hus och elledningar och ett stenkast bort breder skog och berg ut sig.

Igår kom vi hem sent och hann inte med något bloggande så vi tar det nu istället. Gårdagen var tillägnad shopping i Tokyo. Vi delade upp oss så att vi tjejer gick för oss själva, killarna har inte riktigt tålamodet som krävs för en hel dag med kläder, skor och smycken ;)

Vi tjejer började dagen tidigt i Harajuku. Eftersom inget var öppet besökte vi en helgedom i en stor, fin park i Harajuku. Det är inte ofta man hinner vara kulturell innan 10 på morgonen ;) Tyvärr var väl inte skovalet helt genomtänkt, höga klackar på sådär en halv kilometers grusväg var ju ingen jättehit men vad gör man inte för att se lite piffig ut?

Därefter skulle Nina och Maria klippa sig på fashionabla salongen Watanabe. Eftersom de inte visste när de skulle vara klara så bestämde vi att de skulle skicka ett sms när de vara klara så kunde vi bestämma mötesplats då. Jag slog på min telefon och gav mig ut på äventyr i Harajuku. Det var lite spännande att vara ute på egen hand, jag har hittills mest följt efter andra och känt mig vilsen hela tiden men nu kände jag mig hemskt världsvan ;) Jag lyckades ta mig tillbaka till tunnelbanan för ett toabesök (är det något man alltid kan lita på så är det att det finns gratis toaletter på tunnelbanestationerna) och jag klarade t.o.m. av att vandra runt på själva stationen utan att gå vilse (de flesta tunnelbanestationerna är ett myller av gångar åt alla håll och kanter), men sedan upptäckte jag att min mobil inte verkar fungera här i Japan. Efter att ha haft den påslagen i en halvtimme hade jag fortarande ingen täckning. Jag tänkte många fula ord och insåg att jag fick helt enkelt gå tillbaka och sätta mig utanför salongen och vänta på att de skulle bli klara. Jag visste att de inte skulle vara klara före 12 så jag tog det ganska lugnt på vägen tillbaka och tittade in lite i affärer. Strax efter 12 var jag tillbaka utanför Watanabe. Jag köpte en varm choklad (ur en automat såklart) och satte mig på en bänk utanför Watanabe och bläddrade i min guidebok om Tokyo (tack bröder och svägerskor, den har varit väldigt användbar). Tiden gick och det blev kallare och jag blev hungrig, men fortfarande ingen Nina eller Maria. Till slut började jag fundera på om de kommit ut genom dörren, men att jag missat dem? Efter nästan två timmar kom de till slut ut och jag kunde dra en lättnadens suck. Nu när vi var samlade igen var det dags för lunch, i alla fall för mig och Nina. Vi åt supergod kebab (nä, man kan inte äta nudlar och ris hela tiden bara för att man är i Japan).

Därefter insåg vi att vi nog skulle behöva dela på oss igen eftersom vi hade lite olika butiker vi ville gå till. Jag och Nina gick in på Forever 21 och Maria drog vidare med andra kompisar. Även om jag inte direkt vågar hoppas på att hitta kläder i min storlek här så är det kul att bara titta på allt som finns. Forever 21 var helt galet. Saker överallt och lika mycket folk som på HMs mellandagsrea. Det tillsammans med superhög musik och skrikande expediter bidrog till en tämligen kaotisk stämning.

Efter Forever 21 var det dags för crèpes! Den som kom på idéen att sälja fyllda pannkakor i en pappersstrut är ett geni. Vi gick längs med en av de större shoppinggatorna och mumsade på våra crèpes och tittade in i alla små konstiga affärer som låg där. Vid slutet av gatan mötte vi upp Maria igen. Då var det dags för skobyte för mig och Nina. Efter att ha knatat runt i höga klackar hela dagen var det en lättnad att byta till ballerinor med hålfotsinlägg. Ibland är himmelriket bara ett par skor bort.
Därefter var det dags att åka vidare eftersom vi hade ett par stopp till som vi ville hinna med under dagen. Vi mötte upp killarna i stadsdelen Akihabara där alla teknikmänniskor och nördar hänger. Där gick vi på ett s.k. maid café.

Sedan var det dags för dagens höjdpunkt för mig. Vi skulle till Tokyu Hands i Ikebukuro. Tokyu hands är ett stort varuhus som till stor del är inriktat på hobbymaterial. Slå ihop Ikea, Panduro och Clas Ohlsson så borde resultatet bli ungefär Tokyu Hands. Bara det låter ju som rena guldgruvan för mig, men anledningen till att vi skulle till just det i Ikebukuro är för att högst upp ligger Nekobukuro. Ordet Nekobukuro är en sammanslagning av neko (japanska för katt) och Ikebukuro. Där finns nämligen en avdelning med massa katter som man mot en avgift kan komma och titta på, klappa och leka med. Tydligen är det vanligt att man inte får ha husdjur i lägenheterna i Tokyo och då kan folk komma hit (eller till kattcaféet vi hittade i Akihabara) och få sin dos av katter. Eftersom det var i slutet av dagen var nog kissarna rätt trötta på allt folk, men vi hittade ett par stycken som var klappbara. Bl.a. en stor sur ragdoll som hette Mukku. Även om han såg lite butter ut kunde han inte riktigt stå emot att bli kliad under hakan. Innan Tokyu Hands stängde hann vi kika runt lite på djuravdelningen som låg på samma våning som Nekobukuro. Utbudet av kläder och halsband för katter och hundar var enormt. Tyvärr såg det lite sämre ut med selar, så det blev inget shoppat till katterna där. Tyvärr hann vi inte med någon av de andra våningarna, så jag får spara min storshopping till Tokyu Hands i Osaka.

Därefter var det dags för dagens sista utflykt, Asakusa-templet i just Asakusa. Det var maffigt, men tyvärr var större delen av själva templet övertäckt. Jag antar att de höll på med underhåll av det. Bredvid fanns även Japans näst största pagod (jajamen, det stod i guideboken). Efter det här blev det en snabb middag på McDonalds (där hamburgarna faktiskt smakade kött till skillnad från plast som i Sverige) och sedan raka vägen hem. Oj, vad trötta vi var när vi kom hem. Vi var hemma vid tjugo i elva, då hade vi varit hemifrån sedan tjugo i nio på morgonen. 14 timmars shopping är väl inte helt illa? ;)

Elli: Jag hade walkingskor med inlägg, är det godkänt? Crème bruléen var mysko, ska vi köpa med en burk hem till dig? ;) Ja, vi tänkte att lappen kanske skulle behövas, det tar ett tag att få in vanan :) Hälsa Johan.
Ina: Men darling, inte vara sjuk...Krya på dig massor. Hoppas du har någon som kan shoppa mat åt dig.